Jag blir djupt berörd

Jag blir djupt berörd av tre helt olika möten, en och samma dag.

Jag läster texten om den Heliga Svarta Madonnan i Mauriac i Frankrike och blir djupt berörd.

Christena Cleveland, svart forskare och aktivist, beskriver hur hon i mötet med Madonnan plötsligt kan ta till sig en ny gudsbild. Jag citerar: ” I call Her the Sacred Black Feminine. She is the God who is with and for Black women because She is a Black Woman. She is the God who definitely declares that Black Women- who exists below Black men and white women att the bottom of the white male God´s social pecking order- not only matter but are sacred. And in doing so, She declares that all living beings are sacred. ”

Varför blir jag så berörd?

Den första tråden jag hittar handlar om en djup längtan efter respekt människor emellan. Oavsett etnicitet, religion, kön, klass, sexuell läggning osv. Den andra tråden handlar om kärleken till skapelsen, alla levande varelser och vår planet. Hur tar vi hand om vår jord: vad kan vi, du och jag göra bättre nu? Den tredje är mer personlig: Jag vill vara jag och känna att jag duger som jag är. Det vill säga bland annat ofullkomlig, sårbar, fnissig, intellektuell, barnslig, klok, introvert och högsensitiv. Listan kan troligen bli lika lång även för dig, för jag tänker att det är så vi är skapade: med olika fasetter som tillsammans bildar en underbar helhet. 

Det oväntade mötet

En kvinna på resande fot kom till yogan i onsdags. Under samtalet efteråt talade vi om yogans betydelse för att komma tillbaka efter utmattning men också om hur kyrkan ställer sig olika till att ta in yoga i sina lokaler. Kyrkan behöver ta med kroppen och inte bara tala till mitt huvud, säger vi nästan samtidigt. Där finns en öppning i Stockholm, från biskopen till de allt fler präster som utbildar sig till yogalärare. Ute i landet är det ofta annorlunda, men lite i taget kommer förändring att ske. Tack vare modiga människor som henne jag mötte. Hon kommer inte att ge upp!

Kopplar jag tillbaka till den Heliga Svarta Madonnan har vi inte bara ras och kön som marginaliserats av kyrkan och samhället utan även vår kropp. 

Transformation

Det är titeln på operasångaren Rickard Söderbergs självbiografiska bok (2021). Han upptäcker till slut att den väg han är inne på leder helt fel. Förändra allt eller dö! Visst hade han fått många varningar men budskapet hade inte nått fram. Han hörde sig säga Ja till allt och berättade att han tänkte att han är det han gör, han är sina prestationer. På resan till kroppsligt, mentalt och andligt tillfrisknande skapar han bilden av de sju fyrtornen. De är Stillhet, musik, snällhet, förlåtelse, närvaro, generositet och tacksamhet. När det börjar gå för fort tar han fram dem, börjar alltid med stillhet och går vidare utifrån vad han behöver just då. 

Hur hänger de tre berättelserna ihop?

De handlar för mig om människor som på olika sätt kämpar för rätten att bli älskade och respekterade för den de är. Det är också min berättelse och kanske liknar det din. Vi är inte isolerade öar, vi är ömsesidigt beroende av varandra. I vårt samhälle finns (gamla) strukturer som det kan jag tänker att det kan vara dags att syna i sömmarna. 

Hur skulle ditt liv se ut om vi byter ut pyramiden som förebild mot spiral, cirkel och flöde? De här formerna är direkt hämtade från naturen utan att passera människa, redskap och teknik. Tanken svindlar och något resonerar djupt inom mig.

Veckans reflektion: