Frizoner
En plats där du kan andas ut, känna dig trygg, öppen och fri. Där det du gör inte omedelbart bedöms, värderas eller mäts.
En av mina frizoner är när jag leder yoga. Jag kan komma till en klass och känna mig ofokuserad, ledsen och trött. Så ser jag yogamattorna eller trasmattorna i kyrkan och känner hur jag andas ut. Under yogan låter jag orden komma och tänker att vad som än blir sagt är det minst EN i rummet som behöver höra orden. Ibland kan det vara jag själv! Efteråt känner jag mig grundad, harmonisk och påfylld.
Tidigare när jag undervisade så var det med en känsla av stress och oro. Innan jag höll en workshop la jag många timmar på planering och genomgångar av mitt material för att känna mig säker. Efteråt var jag helt slut och även om det hade gått bra så tvivlade jag.
Jämför jag de båda upplevelserna så har något jätteviktigt hänt!
Bakgrund:
Under 20 år arbetade jag i bokhandel. Först var jag anställd, sedan butikschef och till slut köpte jag en egen butik tillsammans med min dåvarande partner. Några år utbildade jag anställda och butiksägare i butiksarbete, ekonomi och långsiktig lönsamhet. Många gånger var jag yngst och tog nya steg på oprövade marker. Jag vaknade ofta tidigt på morgonen med andan i halsen. Vad har jag glömt att skriva upp på att göra-listan? Vem ska jag ringa först? Hur ska jag hinna med?
När jag ser tillbaka på den här perioden så innehöll den få frizoner. Jag saknade den inre trygghet som hade behövts för att vila i uppgiften. Dessutom var jag ovan vid att be om hjälp i nya och kniviga situationer och tänkte att skulle vara ett misslyckande. I min erfarenhet fanns det inte heller någon att fråga. Varför då? Jo, för att det jag behövde hjälp med handlade inte om fakta utan om mina inre känslor av ovärdighet, ofärdighet och att vara en bluff.
Vändpunkten
En viktig insikt kom under utbildningen till kundaliniyogalärare 2011/2012. Jag började för att jag var nyfiken på att lära mer om verktygen och filosofin. Sedan höll jag min första yogaklass för några kurskamrater och upptäckte att jag tyckte om det. Till och med kände jag mig fri, glad och påfylld. Tiden hade gått utan att jag märkte det och den heshet jag brukade uppleva när jag höll andra kurser var inte där.
Hur gick det till? Vår huvudlärare Guru Dharam Singh pratade om ett skifte från auktoritetstro till delat ledarskap, från att styra med makt och rädsla till att leva i gemenskap och kärlek. Som jag hörde och tolkade de orden betyder det att jag kan leda genom att dela med mig. Det jag delar kan du välja att tacka ja eller nej till, men det är på lika villkor.
Fler frizoner
När jag väl upptäckt det här sättet att leda och bidra på började det sprida sig i allt jag gör. Jag kan (ofta) måla och skriva utan prestation, leder en workshop i måleri eller poesi utan så mycket ansträngning. Det här betyder inte att jag inte tvivlar ibland eller att jag tänker att allt jag gör är perfekt. Men, den inre känslan av att behöva vara ofelbar, kunna allt själv och ständigt ligga före: den är borta.
Till sist kom upptäckten! Jag bär min frizon inom mig. Den är inte en plats eller ett tillstånd utan en upplevd känsla. Att vara i naturen är min starkaste källa till påminnelse och påfyllning.
Veckans frågor att reflektera över:
Var har du dina frizoner? Hur känns det i dig när du är ”där”?.
Påminnelse: jag blir glad för alla som svarar men du kan lika gärna göra som B som tar med frågan under veckan och låter svaren komma och gå.