Vad ser du när solen kommer fram?

Vad ser Du när solen kommer fram?

”Det är nu och i denna värld vi måste leva”

André Gidé (1869-1951)

Under riktigt mörka perioder i mitt liv skulle kanske just de här orden kunnat få mig att stanna upp och tänka efter. Vad betyder det egentligen att leva nu? Och  i denna värld? Vad vill jag? 

När Du befinner dig i ett upplevt tomrum, där du efteråt kan se att du överlevt men kanske inte levt fullt ut, är det svårt att förstå att något annat skulle kunna finnas.  Dagarna går utan att sätta spår, allt är samma lika och mest bara tomt. Plötsligt har flera månader passerat, obemärkta. När vi väl vaknar upp och kommer ut ur tomrummet slår vi på oss själva och skäms för det som hänt. Det här undergräver den redan  bräckliga självkänslan och blir i värsta fall en ond cirkel. Känner Du igen dig själv, en familjemedlem eller en vän?

Min resa med tomrummet

Efter år av samtal, behandlingar och oändligt många timmar på yogamattan är jag inte lika rädd för tomrummet och nedstämdheten. Jag kan tänka att de är en väsentlig del av mig själv som jag behöver omfamna med all min varsamhet och kärlek. Det är tydligare för mig att tomhetskänslan (och behovet att fylla den) kommer när jag inte varit uppmärksam på vad jag behöver, när jag gått över mina gränser eller sagt ja till något som inte är i linje med mina värderingar. 

Att inte vara lika rädd som förut innebär att jag kan se signalerna tydligare och be om hjälp. Det är inte enkelt och ibland suckar jag över den delen (somliga kallar den egot) som strävar emot och vill klara sig själv. Men, även om du och jag har en fysisk kropp så består den av ca 99 % tomrum. I det tomrummet relaterar och kommunicerar vi bortom orden och påverkar varandra, på gott och på ont. 

Vad innebär det här?

När jag ber om hjälp får någon annan välja att hjälpa. Om jag inte ber om hjälp får i värsta fall någon annan rädda det som räddas kan. 

Den som behöver prata får be om ett lyssnande öra (och helst slippa oombedda råd). Det finns alltid saker att träna på i tillvaron, vi kan kalla dem livsgåvor för växande. Kan Du be om att få vara tyst tillsammans med någon? Vad händer när någon frågar dig om samma sak? Kan Du ta emot och ge utan att förvänta dig något tillbaka? Ge och hjälpa för att du verkligen vill? Kan Du säga Tack, men Nej tack? 

Livet är en gåva, en vacker och stundtals krävande sådan. Jag är oändligt tacksam att vi får leva det livet. Det är Nu. Tack.

Veckans reflektion

Vad skulle du vilja be om från en nära vän eller partner? Hur skulle det förändra er relation? 

Till sist: Varmt tack till B som delade dagens citat.